French Academic Painter, 1845-1924 French painter. He studied initially in Brussels under Jean-Fran?ois Portaels. In 1863 he returned to Paris, where for three years he was a pupil of Alexandre Cabanel and Eug?ne Fromentin. He made his d?but at the Salon in 1868 and in 1870 received a medal for the Marriage of the Niebelungen (1870; ex-Mus. B.-A., Lisieux, 1970). His painting the Death of King Ravana (1875; Toulouse, Mus. Augustins), taken from the Indian epic poem the Ramayana, was criticized for the choice of an obscure subject but was nevertheless awarded the Prix de Salon in 1875. Soon afterwards Cormon left France for Tunisia. After his return in 1877 he exhibited regularly at the Salon until his death, establishing a reputation as a painter of historical and religious subjects; he also produced some portraits.  Related Paintings of Fernand cormon :. | Jalousie au serail (mk32) | ain flying before Jehovah's Curse | Cain | An Iron Forge | La favorite dechue (mk32) |
Related Artists:
GHEERAERTS, Marcus the Younger
Flemish Baroque Era Painter, ca.1561-1636 was an artist of the Tudor court, described as "the most important artist of quality to work in England in large-scale between Eworth and Van Dyck" He was brought to England as a child by his father Marcus Gheeraerts the Elder, also a painter. He became a fashionable portraitist in the last decade of the reign of Elizabeth I under the patronage of her champion and pageant-master Sir Henry Lee, introducing a new aesthetic in English court painting that captured the essence of a sitter through close observation. He became a favorite portraitist of James I's queen Anne of Denmark, but fell out of fashion in the later 1610s. Marcus Gheeraerts the Younger was the son of the artist Marcus Gheeraerts the Elder and his wife Johanna. Hardly anything is known of the paintings of the elder Gheeraerts, although his work as a printmaker reached around Europe. Like other Protestant artists, Gheeraerts the Elder fled to England with his son to escape persecution in the Netherlands under the Duke of Alva. His wife was a Catholic and remained behind; she is assumed to have died a few years later. Father and son are recorded living with a Dutch servant in the London parish of St Mary Abchurch in 1568. On 9 September 1571, the elder Gheeraerts remarried. His new wife was Susanna de Critz, a member of an exiled family from Antwerp. It is uncertain by whom young Marcus was trained, although it is likely to have been his father; he was possibly also a pupil of Lucas de Heere. Records suggest that Marcus was active as a painter by 1586 In 1590 he married Magdalena, the sister of his stepmother Susanna and of the painter John de Critz.
Alexandr Andreevich Ivanov
painted Appearance of Christ to the People in 1837
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.